1) Fororden till HOF är vanskliga att skriva. De ska vara något så när heltäckande och både ge en introduktion till den som inte vet någonting om t.ex. Gottfredson *och* något nytt och spannande för den som redan kan “allt”. Eftersom mitt forord till HOF15 Tony Strobl var väldigt biografiskt, av det skälet att det var inom biografin jag hade mest spännande att komma med, kände jag att Gottfredson fick presenteras annorlunda. Dessutom måste man ha en viss kunskap om 20-/30-talet dagsavisserier, och helst filmer, för att förstå Gottfredsons bakgrund. Han hade aldrig arbetat med dagsavisserier tidigare, och även om han skapade något fantastiskt eget, kanske 30-talets främsta avisserie (det är naturligtvis ett spörsmål om personligt tycke!), så influerades han också enormt av andra avisserier. Detaljerad biografisk information får ni fäljaktligen leta efter på andra ställen, kanske främst Another Rainbows bok “Mickey Mouse in Color”.

2) Roy Crane tog jag upp honom av två skül. Dels är energin och berättandet i Cranes Wash Tubbs fortfarande oövertråffat och jag har samma respekt för hans främsta serier som jag har för de av Carl Barks och Gottfredson. Dessutom läste Gottfredson (och Barks) Crane, liksom i princip alla andra serieskapare under dessa år, vilket gör att man inte kommer undan Cranes inflytande om man vill förstå varför Gottfredson berättade som han gjorde. Jag kan inte rekommendera den kronologiska utgavan av Cranes Wash Tubbs/Captain Easy varmt nog. De 18 volymerna frän NBM är out-of-print idag men kan hittas brukte till exempel på eBay.

Cranes influenser är dock extra tydliga hos just Gottfredson, av det enkla skälet att Cranes berättarmässiga höjdpunkt (enligt mig!) låg ca 1928-1933, d.v.s. precis de år Gottfredson läste dagsaviser för att lära sig berätta i avisserieformat. De båda kunde faktiskt varandra under senare år. Den första volymen av NBMs reprint-serie innehåller en talande jämförelse av persongalleriet i de båda stripparna, men det är bara ytan. Till exempel tänkte jag först, under bilden av Horace i rättssalen från 1932, tagit upp hur den oskyldige Wash Tubbs hamnade i en liknande rättegång 1930, medan hans vän Captain Easy kämpade mot tiden för att hitta bevis för hans oskuld. Hos Gottfredson är det Mickey som kämpar för att rädda Horace. Nu ska det dock tilläggas att en liknande rättgång förekom även i Sidney Smiths The Gumps 1929, vilken Gottfredson och nästan garanterat Crane läste, men det finns mycket att upptäcka genom att jämföra Gottfredsons teman med Cranes serier föregående år. Man kan till exempel notera en annan sekvens i samma serie från 1932, där Mickey samlar in pengar till ett barnhem (orphanage; http://coa.inducks.org/story.php?c=YM+013 ). I några uker inleds nästan varje stripp inleds med en liten ruta där det står precis hur många dollar Mickey fått ihop, för att visa deras systematiska arbete för att rädda de stackars barnen. Originellt? Crane gjorde samma sak sommaren 1928, när Wash och hans vän Cozy investerat i aktier (bonds) som ingen tror på, men sedan värdet på aktierna går upp dag för dag (observera att detta var år 1928, bara lite mer än ett år före börskraschen i oktober 1929).

Och ett P.S… jag tror inte riktigt det framgick i texten hur läsvärd Sidney Smiths The Gumps är. Serien tog den amerikanska publiken med storm på 20-talet och dess kommersiella framgång var uppenbarligen en ytterst viktig faktor i beslutet att starta en avisserie med Mickey. Serien är vansklig att läsa idag, med väldigt mycket text och till synes oprofessionella teckningar, men har ni möjlighet så ge den en chans. Smiths berättarförmåga gav serien ett berättarmässigt djup som få lyckats uppnå. Strippen jag valde för HOF17 är kanske inte den allra mest representativa för persongalleriet, men jag kände att den fångade Smiths filosofiska berättande och förmåga att hantera ord: Mary Gold och hennes älskade Tom Carr skulle äntligen kunna gifta sig och bli lyckliga, då den försvagade Mary, som legat till sängs av oro över Toms rättegång (samma rättegång som nämns ovan) helt plötsligt dör. Seriens huvudpersonen Andy filosoferar över livets förgänglighet dagen före Marys begravning. Carpe diem, för du vet inte vad som händer imorgon…